Efter Libyen – Syrien?

Så har ytterligare en förtryckarregim i Mellanöstern fallit. Det finns dock ytterligare ett par regimer kvar i Mellanöstern som förtrycker och terroriserar hela civilbefolkningar: Syrien, Israel, Jemen, Saudiarabien.

Precis som i Syrien och Jemen så attackeras människor som demonstrerar för frihet och mot förtryck, av militären även i Israel. Fredliga demonstrationer mot de systematiska husrivningarna, mot konfiskering av landområden, mot byggandet av bosättningar, och mot den gigantiska betongmur med vakttorn och taggtråd som Israel har låtit bygga på ockuperat område – möts av militärt våld.

Även det Israeliska bosättarvåldet mot palestinier har ökat dramatiskt den senaste tiden. Den Israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet tycks mest dock vara orolig för att bosättarna nu även har börjat att attackera Israeler, och Shin Bet gick därför vid ett tillfälle ut och kallade dessa bosättare för terrorister. Våldet mot palestinierna bryr sig den Israeliska apartheidregimen däremot inte om. Tvärtom så finns den Israeliska armén oftast närvarande när bosättarna attackerar palestinier för att ge skydd till bosättarna ifall deras offer skulle få för sig att försöka försvara sin egendom och sina liv.

Palestinierna har levt under en mycket brutal militär ockupation i årtionden. En hel generation av människor har växt upp under detta styre och känner inte till något annat liv än Israeliskt förtryck från ockupationssoldater och bosättare. På de ockuperade områdena utövar Israel apartheid och även inom Israels 67 års gränser tillämpas apartheidlagar. Och det värsta är att ledare i Väst ger sitt stöd för detta förtryck, denna orättvisa och kriminalitet, i och med man låter det fortgå utan några som helst konsekvenser för Israel. Tvärtom tycks man istället belöna Israel med fortsatt förmånliga handelsavtal och samarbete. Även när Israel angriper EU-medborgare på internationellt vatten eller när Israel förfalskar EU-medborgares pass så förblir alla knäpptysta eller springer och gömmer sig. Vad detta beror på kan man bara spekulera i.

Det är endast Turkiets premiärminister Erdoğan som har visat ledarskap och handlingsförmåga i denna fråga. Även gentemot den kriminella regimen i Syrien så har Erdoğan gjort skarpa uttalanden. Turkiet har hotat med sanktioner såväl som att delta i en möjlig internationell militär intervention mot landet om inte Syrien slutar att massakrera demonstranter.

En sak är dock ganska säker. För eller senare kommer det en förändring även till Israel. Precis som det kommer att bli en förändring i Syrien. Historien har berättat för oss gång på gång var dessa förtryckarregimer hör hemma någonstans. Det vill säga, i graven.

Libyerna må ha vunnit sin frihet från Gaddafi-klanen men det är för tidigt att avgöra om folket i Libyen verkligen har vunnit någonting. Kommer en annan icke-demokratisk ledare att ersätta Gaddafi? Eller kommer Libyen att utvecklas till en demokrati som respekterar alla människors grundläggande mänskliga rättigheter?

I Egypten går det trögt och landet har även drabbats av våldsamheter sedan militären tog över styret av landet i väntan på att valet ska hållas. Bloggare som har kritiserat militären har arresterats och satts i fängelse.

I Tunisien har valet blivit uppskjutet men imorgon den 23:e oktober hålls valet till den konstituerande församlingen som ska skriva en ny konstitution för landet. Oron i landet är stor för att deras nyvunna frihet ska tas ifrån dom. På ena sidan står demokratisträvande partier, på den andra sidan finns ett islamistiskt parti med många konservativa och odemokratiska värderingar.

Låt oss hoppas att det blir en förändring i Syrien så fort som möjligt och att utvecklingen i Egypten, Tunisien och Libyen går framåt till det bättre. Detta skulle i sådana fall innebära att Israel i stort sett skulle bli den enda kvarvarande kriminella förtryckarregimen i Mellanöstern. Vilket då skulle innebära att Israel till slut skulle bli tvunget att börja respektera palestiniernas grundläggande mänskliga rättigheter och ge palestinierna deras frihet och landområden tillbaka och erkänna deras rätt att existera. Detta är tyvärr ingenting som den nuvarande regimen i Israel är intresserad av. Så frågan är också om Israels ultranationalistiska regim är intresserad av att grannländerna demokratiseras?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7